Malmö är en underbar stad

Som jag skrev igår så börjar vardagen komma tillbaka till mitt medvetande mer och mer, men det är verkligen fortfarande en himmelsblå vardag. Och det kan det väl få vara ett tag till.

Ringde till Farfar igår, han lovade ju sist när vi talades vid att hålla en tumme för Malmö ändå, trots staden de bor i. Och jag ville dela med mig av glädjen och lyckan jag kände. Det hade ju inte gått honom förbi att det var Malmö som tog hem det, men där han bor var det mest andra perspektiv på sportsidorna i tidningen och det kan man ju förstå. Jag tyckte iaf att han skulle ta till sig av min glädje, stolthet och styrka för att må bra. Och när jag ändå höll på, passade jag på att ringa pappsen också och sjunga om hur Malmö är Skånes lag. Han var måttligt entusiastisk över vinsten.

Jag läser att SD-Jimmie kallat en reporter för ”rövskalle”. Det enda som sägs om sammanhanget är att han blev pressad av reportern. Känns helt sjukt komiskt att han sitter i vår riksdag. Och jag ser verkligen fram emot dessa fyra åren där det ska bevisas hur olämplig han är.

Annars börjar jag bli rejält trött på alla undersökningar som görs och av vilka de dras alla möjliga slutsatser utifrån ett underlag som sällan överskrider 1000 personer. Jag blir alltid lika förvånad, för jag håller sällan med och känner få som gör det. Om man ska kunna se de statistiska undersökningar som görs som ett underlag för vad svenska folket tycker borde ju varje person som läser om undersökningen känna någon som tycker som majoriteten i specifik undersökning? Det har hänt mig lika ofta som jag vunnit på en trisslott – ytterst sällan. Men det blir ju alltid nyheter av det. Framför allt när en undersökning förstärker en rådande situation.

Nu har det tydligen gjorts en undersökning om vilken stad folk helst vill bo i, respektive helst inte vill bo i. Malmö hamnade tydligt i den andra gruppen. Undersökningen gjordes i Göteborg och inte särskilt förvånande hamnade den staden också i den mer positiva gruppen. Nu ska jag ju absolut medge att jag gillar staden Göteborg. Och skulle jag inte bo i, just det, Malmö, så kanske jag visst det skulle överväga att flytta dit. Hellre Göteborg än Sthlm som jag och Malmöiten konstaterade härom sistens. Men jag trivs ju i Malmö. I min mening är det den bästa staden i Sverige och jag vill inte flytta härifrån (om vi inte snackar ett erbjudande att bo i typ Barcelona eller New York kanske). Jag älskar Malmö. Precis som Sydsvenskans kampanj stoltserar med och fått utstå så mkt kritik för.

Visst finns det problem här, precis som på många andra ställen. Visst kan man tycka att integrationen till viss del gått snett och att det finns lite för mkt kriminalitet. Men säg vilken storstad som inte har de problemen.

Däremot finns det så mkt positiva saker också i denna himmelsblå stad som jag och många med mig älskar så mkt. Utöver våra kära fotbollslag som är bäst i Sverige finns världens bästa (och billigast i Sverige) falafel och kebab, en enormt kreativitet och vilja att förändra, och människor från världens alla hörn som bidrar till den kontinentala och internationella atmosfären, ofta i vänliga sammanhang.

Dessutom finns det en attityd som säkert irriterar ihjäl utomstående, men som är så självklar för de som lever här – den kaxiga vadådå-attityden.

Men det är såklart mkt roligare för utomstående medier att rapportera om allt det hemska som händer, framställa Malmö som ett laglöst Chicago där du riskerar livet bara du tar ett steg utanför dörren.

Jag är inte en förnekare på något sätt och jag lever inte i en drömvärld, klart det finns problem i Malmö, saker som kan förbättras ordentligt, men vi lever här också. Vi har vår vardag och har roligt och intressanta utbyten med varandra. Jag talar naturligtvis inte för alla, men Malmö är en alldeles underbar stad. För det mesta. Och det är något som allt för ofta glöms bort.

Så mycket kärlek i vår himmelsblå stad

Om tiden före avgörandet i söndags gick i nervositetens tecken, så gick matchen och firandet därefter i glädjens tecken. Men det var ju inte slut där. Hjältarna skulle ju firas ordentligt som hjältar sig bör så det var bara att bege sig till stortorget igår kväll, trots kyla som kändes in i skelettet och blåst och regn och trötthet efter kvällen före. Och från att firandet inleddes frös jag inte mer. Så mkt kärlek finns det i vår vackra himmelsblå stad där Sveriges bästa fotbollsspelare lirar boll.

Det var vackert, rörande, men lagom. Det var Malmösånger, hyllningar och en kavalkad av mål, spel och tifosi på storbild. Jag fick åter igen en tår i ögat. Mästarna från Malmö – det är vi!

Studsande fick Malmö-spelarna en efter en kliva ner från podiet och lyfta bucklan och ta emot folkets hyllningar. Holländskan höll på att skratta ihjäl sig, medans mamsen stolt visade sin halsduk och därmed att hon också var en del av det hela. Själv kände jag hur min kärlek till dessa individer var så stark att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.

Kung Daniel blev mer eller mindre tvingad att dansa på scenen och gjorde det också i sällskap av Yago. Vår Kung Daniel, som betyder nästan mest av alla de som stod på scenen. Ett sådant Malmöhjärta kan inte köpas för pengar.

Innan vi skiljdes åt sjöngs stämningshöjaren Ingen himmel är så blå som min medan hela publiken gungade och grabbarna på scenen höll om varandra. Vi gjorde detta tillsammans. Och jag går rakryggad och stolt med min halsduk virad runt halsen.

Idag konstaterade Isländskan att jag verkligen var galen i fotboll, och jag konstaterade att söndagen som kom och gick var (blev) en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

För Malmö är Skånes lag, för hundra år sen, tills idag. Ja, Malmö är till och med Sveriges bästa lag. :-D

***

Mitt i guldjakten anhölls en person som tros vara ”den nya lasermannen”. Nu cirkulerar namn, bild och adress på Malmöbon på nätet och jag känner att det är tokigt. Jag tycker inte att internet ska användas till att döma icke-dömda personer. I det här läget vet vi trots allt inte om personen är den serieskytt som tros ha härjat runt på våra gator. Vi vet ju inte ens om dåden begåtts av en och samma person. Visst är jag lika nyfiken som alla andra, och vill veta, men jag vill veta säkert. Vi är väl alla oskyldiga tills motsatsen bevisats?

Trevlig helg!

Det är fredag idag. Det är ju som bekant alltid lika uppskattat.

Iaf, igår launchade vi nya grejerna i Danmark och chefen bjöd in hela kontoret att närvara. Föreläsning först – och helt ärligt, jag tar emot all info jag kan få, för det känns inte som att det blir så mkt mer training för mig – och sedan buffé-mingel med skumpa. Jag sa till isländskan att vad fan hur ofta får vi skumpa till lunchen – vi kör på det!

Lite rädd var jag för att någon skulle försöka ställa frågor till mig (det var ju bara danskar där!), men jag insåg att min danska förståelse är på väldigt hög nivå nu. Jag pratar givetvis inte danska (det kanske kommer så småningom), men jag kan förstå och kan (oftast) göra mig förstådd på svenska.

Åkte till och från launchen med grabbarna grus. Ingen av oss cyklade ju, men mest var jag glad för att slippa hitta dit på egen hand. Dock kan det ju i grabbigheten komma en del skämt och sånt som man kanske finner sådär roliga. Inte för att det är direkt riktat mot någon eller så, bara om ämnen som man själv kanske inte skulle prata om. Men shit the same, jag gillar mina utvecklargrabbar! Och det kan vara rätt skönt och anspråkslöst att hänga med dem ibland.

Läser att det har kommit fram korruptionsanklagelser mot UEFA nu också (FIFA-folk sålde ju sina röster kom det fram härom sistens). Det är läskigt. Och det verkar som att det är alldeles för vanligt att folk i maktsituation utnyttjar det och försöker få så många fördelar de kan. Är det för mkt begärt att man ska kunna lita på de som sitter på makten? Finns det inga hederliga människor kvar längre? Eller är det naivt att tänka så?

Läser också att Mona var i Malmö igår och besökte områden som drabbats hårdast av de omotiverade beskjutningarna. Inget fel i det såklart. Men dessvärre tydligt att hon vill revanschera sig politiskt när hon tydligt kritiserar den sittande regeringens ställningstagande och skickande av integrationsministern snarare än justitieministern och därmed klassande av de omotiverande skjutningarna i Malmö som integrationsproblem. Nu är det förvisso helt sant det Mona säger, det handlar inte om invandrare som blir beskjutna, det handlar om Malmöbor, och jag tror att det är viktigt att poängtera det. Men sedan är det klart att det generella politiska klimatet i Sverige påverkar, och att det uppenbarligen är många som är besvikna på den integrationslinje som drivits, ja, sen alltid. Det finns få som säger att integrationspolitiken lyckats, men det är ju ganska kontraproduktivt att bara klaga på den snarare än att komma med förslag på förbättringar där man tänkt lite längre än näsan räcker.

I Malmö finns det många problem, bland annat med illegala vapen och mkt kriminalitet, och det är tragiskt att det krävs något sådant här för att politiker och andra ska reagera. Men utöver den negativa bild som Malmö har sedan lång tid tillbaka finns det enormt mkt positivt, och i min vardag träffar jag på både Malmöbor som härstammar från Malmö och Malmöbor som härstammar från andra platser. Det stör inte mig, utan snarare berikar det min tillvaro. Jag är stolt över att vi var världens bästa falafel och kebab. Och jag är lika stolt över Malmö FF. Tyvärr kan Monas uttalande ses som politiskt spel och det är synd för det hon säger är precis vad det är.

Annars är det snart november. Hur fort har det året gått egentligen? Var det inte mars nyss? Eller iaf augusti? I helgen ska vi ställa om klockan och medan vi tycks ha en tillfällig varmare våg över oss för närvarande med hela 10 grader, så är man så himla medveten om att det kommer bli pisskallt snart. Och mörkt. Och så kommer det vara det en bra bit in på nästa år.

Förresten, sportjournalisten Laul försvarar varför den sthlms-centrerade sportpressen inte skriver mer om den skånska guldstriden med att det inte finns ett tillräckligt stort intresse – att fler brydde sig förra året. Jag gjorde det inte. Inte heller någon jag känner (och jag känner folk från både här och där). Jag bryr mig generellt ytterst lite om både ifk göteborg och aik och upplevde hela den upphaussade avslutningen på säsongen som ett stort ointressant skämt. Däremot känner jag just nu starkt att det vore roligt om AIK åker ur allsvenskan. Men det är väl enklare att leta efter folks intressen utanför sin egen dörr än att öppna ögonen lite mer och bredda perspektivet.

Skit samma, vi som bryr oss om årets guldstrid får vår dos information ändå, från de medier som förstår hur stor denna guldstriden är härnere. Vi kan låta resten läsa om när sthlms-baserade spelare knyter skorna, eller om de olika kvällstidningarnas tydliga bevis på konflikter i sthlms-trupper.

Oavsett så är det alltså fredag och jag gör mig redo för helg. Trappar ner, slappnar av och funderar på vad jag ska äta för något ikväll. Tänker att jag kanske imorgon äntligen ska ta mig ut på shoppingturen. Och att vi imorgon kväll intar kph och förhoppningsvis tar oss hem igen så småningom. Tills nästa vecka, trevlig helg!

Iskalla drinkar och köttfrosseri

Så välkommen till den nya veckan, hoppas helgen varit trevlig? Det har min varit. I fredags först jobbfest som inleddes med iskalla drinkar i glas gjorda av is på Icebar iklädda något som enbart kan liknas vid eskimåkappor, förutom på irländaren som mest såg ut som en hobbit i sin. Efter det bar det av till kötthuset mash som bjöd på mat i amerikansk storlek. Ett icke politiskt korrekt köttfrosseri utan dess like, men så var vi ju i kph också. Kvällen avslutades med drinkar på en närliggande bar innan jag hann med ett av de senare tågen hem mitt i natten. Det var riktigt trevligt och jag slogs igen av hur trevliga arbetskamrater jag har.

Resten av helgen gick i lite lugnare takt – Holländskan lurade ut mig ur lägenheten redan på lördagseftermiddagen då hon fått för sig att vi aldrig fikar längre (vilket förvisso är sant) och att det som är så trevligt är ju något vi faktiskt borde ägna oss åt. Efter en kaffe och en suspekt (men mkt god) tropisk cheesecake (hur nu clementin-klyftor kan anses tropiskt...) fick hon med mig på en promenad och vi gick faktiskt genom hela centrala byn. Det var skönt att få röra på sig lite och få lite frisk luft. Men eftersom jag dissade hennes biodejt så begav jag mig sedan hemåt via ica för en kväll på soffan framför tv:n. Det visade sig vara ett klokt val när Holländskan efter filmen messade och sa att filmen inte varit så värst bra.

Annars så skjuts det fortfarande friskt och tipstelefonen hos farbror blå går varm med folk som tycker sig höra skottlossningar överallt. Det läskiga är att läskighetsgraden nästan lagt sig, ungefär som när det sköts gängmedlemmar som friskast för ett tag sedan, och det liksom blivit normalt.

Jag har alltid undrat hur det känns att bo i händelsernas centrum och nu vet jag. Det känns inget speciellt.

Och appropå gängmedlemmar så läste jag att det är ett gäng som patrullerar för att hitta skytten före polisen. Det får man väl ändå se som ganska positivt, och det är väl sällan gängen och något positivt nämns i samma mening. Dock borde nog skytten snarare hoppas att polisen tar honom än att de gör det, för de är ju knappast intresserade av att prata väder och vind över en kaffe.

Men jag hoppas iaf att det är över snart. Det är obehagligt att någon går omkring och skjuter folk sådär av ingen ordentlig anledning. Han måste ju ha psykiska problem för det kan knappast anses friskt att inneha ett sådant beteende. Men tänk om det är flera?

Oavsett så tar vi avstamp för en ny vecka och hoppas att den överträffar den förra i positivitet och glädje. Malmö ska ju vinna över Häcken på onsdag t.ex. för eftersom HIF vann så finns det inget annat vi kan göra. Heja, heja!