Så mycket kärlek i vår himmelsblå stad

Om tiden före avgörandet i söndags gick i nervositetens tecken, så gick matchen och firandet därefter i glädjens tecken. Men det var ju inte slut där. Hjältarna skulle ju firas ordentligt som hjältar sig bör så det var bara att bege sig till stortorget igår kväll, trots kyla som kändes in i skelettet och blåst och regn och trötthet efter kvällen före. Och från att firandet inleddes frös jag inte mer. Så mkt kärlek finns det i vår vackra himmelsblå stad där Sveriges bästa fotbollsspelare lirar boll.

Det var vackert, rörande, men lagom. Det var Malmösånger, hyllningar och en kavalkad av mål, spel och tifosi på storbild. Jag fick åter igen en tår i ögat. Mästarna från Malmö – det är vi!

Studsande fick Malmö-spelarna en efter en kliva ner från podiet och lyfta bucklan och ta emot folkets hyllningar. Holländskan höll på att skratta ihjäl sig, medans mamsen stolt visade sin halsduk och därmed att hon också var en del av det hela. Själv kände jag hur min kärlek till dessa individer var så stark att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.

Kung Daniel blev mer eller mindre tvingad att dansa på scenen och gjorde det också i sällskap av Yago. Vår Kung Daniel, som betyder nästan mest av alla de som stod på scenen. Ett sådant Malmöhjärta kan inte köpas för pengar.

Innan vi skiljdes åt sjöngs stämningshöjaren Ingen himmel är så blå som min medan hela publiken gungade och grabbarna på scenen höll om varandra. Vi gjorde detta tillsammans. Och jag går rakryggad och stolt med min halsduk virad runt halsen.

Idag konstaterade Isländskan att jag verkligen var galen i fotboll, och jag konstaterade att söndagen som kom och gick var (blev) en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

För Malmö är Skånes lag, för hundra år sen, tills idag. Ja, Malmö är till och med Sveriges bästa lag. :-D

***

Mitt i guldjakten anhölls en person som tros vara ”den nya lasermannen”. Nu cirkulerar namn, bild och adress på Malmöbon på nätet och jag känner att det är tokigt. Jag tycker inte att internet ska användas till att döma icke-dömda personer. I det här läget vet vi trots allt inte om personen är den serieskytt som tros ha härjat runt på våra gator. Vi vet ju inte ens om dåden begåtts av en och samma person. Visst är jag lika nyfiken som alla andra, och vill veta, men jag vill veta säkert. Vi är väl alla oskyldiga tills motsatsen bevisats?