Två dagar kvar tills valet avgörs. Jag har ju redan röstat (känns rätt bra, jag hade nog ändå bara fortsatt att vela), men det gör ju inte debatten mindre intressant. Och eftersom de senaste två dagarna (längre tillbaka än så?) dominerats av derbyt och de himmelsblå hjältarna kanske det är dags att prata om något annat.
Ta det här med vilka politiska frågor som är viktigast för väljarkåren när de bestämmer sig för vilket parti de ska rösta på. Det där är ju oerhört personligt och kan nog variera dels beroende på var man är i livet och hur det ser ut generellt inför ett val. Dessutom kan ju ideologiska aspekter spela in. Jag och pappa diskuterade t.ex. de svenska trupperna i Afghanistan. De rödgröna har väl varit mest drivande i att de vill plocka hem dem. Han ifrågasatte varför vi ens är där i och med neutralitet och så, och jag ifrågasatte vår neutralitet. Han menade att det här var en ideologiskt viktig fråga, medan jag tycker det är ideologiskt viktigt att vi hjälper till i det fredsbevarande arbetet runt om i världen. Förvisso är jag väl knappast så pass insatt att jag känner till exakt hur de arbetar där nere, men att plocka hem bara för att plocka hem kan ju vara ett större misstag än att låta dem vara kvar tills det inte längre är nödvändigt.
Oavsett är detta en typisk icke-fråga för mig, eller kanske snarare inte en politiskt viktig fråga som sådan. Ståndpunkterna i det här avgjorde knappast vem jag röstade på. Vad avgjorde det då? Jag hintade ju om att jag bestämde mig för det enda jag skulle kunna leva med i förlängningen. Samvetesval snarare än nyckelfrågeval skulle man väl kunna kalla det.
Något annat som medierna rapporterat en del om är det här med stödröstning, alltså att man röstar på mindre samarbetspartier för att hålla blockpolitiken fungerande, och därmed makten i rätt händer. Så har jag aldrig tänkt, men det är tydligen vanligt. Jag ser det snarare som så att vi i dagsläget har två block, i praktiken två partier, och oavsett vilket parti man röstar på inom blocken så röstar man på de större. Alltså, en röst på Folkpartiet är en röst på Moderaterna, en röst på Miljöpartiet är en röst på Socialdemokraterna. Varför ska man då rösta på de mindre partierna som i förlängningen ändå inte kommer att kunna kräva att mkt av deras politik går igenom?
Däremot stödjer jag Betnérs val fullt ut - rösta hellre på ett etablerat parti än blankt så att RasistPartiet inte får vara med och leka, även om du röstar blint på ett av de etablerade partierna.
Jag skrev ju härom dagen om hur fotbollen används i politiska kampanjer och om hur de hänger ihop så mkt mer än det ofta framgår. Härom dagen läste jag en intervju med Malmös främsta miljöpartist som försökte ta stilpoäng genom att använda fotbollen. Jag blev irriterad och konstaterade att om man inte är insatt så kan man lika gärna hålla käften, även om detta knappast är något som tilltalar politiker. Det blev bara så fel och konstigt och framstod som röstfiskande snarare än att faktiskt ge ett korrekt intryck. Kanske är jag överkänslig för att fotbollen är mitt intresse, min sfär, och precis som att endast de som är familjemedlemmar får klaga på den egna familjen ställer jag mig i försvarsposition mot de utomstående som kommer med idiotutspel om fotbollsvärlden. Oavsett min åsikt i den aktuella frågan.
Och när vi nu ändå oundvikligen hamnade i fotbollens förtrollade värld (eftersom den oavsett kan appliceras på allt!) så fortsätter vi där. Något jag funderat en del på sista tiden (okej, egentligen längre än så...) är det här med att domarkritik är i det närmaste förbjudet. De omfattas av någon form av immunitet i stil med den diplomater åtnjuter, och även om de till viss del kan kritiseras internt är det alltså i det närmaste förbjudet att yppa minsta åsikt offentligt. Detta tycker jag är fel och konstigt. De är en del av sporten och visst kan de begå misstag eftersom de är mäsnkliga, det är inte därför jag vill kritisera dem, men de gör trots allt ett jobb – precis som spelare, lagledning o.s.v. Då måste man väl, precis som man kan med spelare, kunna kritisera dem ifall de haft en ovanligt dålig dag på jobbet. Givetvis betyder det också att man ska berömma dem ifall de gör något exceptionellt.
I dagsläget är många allsvenska domare alldeles för ojämna och begår en del alldeles för stora misstag. Jag menar ska ett lag inte bara behöva vinna över det andra laget utan spela mot domaren också? Det är så det känns ibland. Så visst behöver något göras. Dock ställer jag mig inte bakom förslaget om målkameror eftersom det enbart löser ett problem (att man kan se när bollen faktiskt är över mållinjen). Bättre då med extradomare som kan specialstudera exempelvis straffområdena, medan huvuddomaren och linjemännen då kan ha koll på andra saker. Det tror jag skulle förbättra den generella kvalitén och säkert i förlängningen leda till mindre kritik mot domarnas insatser, om det nu är så de vill ha det.
Nu är det iaf helg igen och det är oavsett hur man ser det rätt skönt. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar