Just nu befinner jag mig i ett zombieliknande limboland där tröttheten försöker ta över, medan jag alltjämt försöker kämpa emot den. Helgens många intryck och känslor gör sig ständigt påminda och det kommer att komma ett längre inlägg med höjdpunkterna, men just nu nöjer jag mig med att säga att jag är så sjukt glad att vi åkte, att det var helt underbart att se Mademoiselle (jag vet, Madame nu för tiden...) gifta sig med allt vad det innebar och att få se (och känna) solens strålar värma en igen. Helgen var så mkt bättre än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Och därför är det svårt att hetsa upp sig över Öresundstågens förseningar imorse (skulle åkt 7.31, 2 tåg inställda och förseningar gjorde att jag inte satt på ett tåg förrän strax efter 8...), eller ge efter för tröttheten som är så tryckande vid det här laget att jag skulle kunna somna stående. Ibland är saker helt enkelt viktigare. Viktigare än sömn och allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar