Lite fotbollspolitik

Efter en lång dag igår var jag totalt slutkörd när jag väl kom hem. Men jag lyckades samla tillräckligt med energi för att återigen bli provocerad av att dumma rasistpartiet fortsätter skicka skit i min brevlåda. Direkt till återvinningen och idén om ett tillägg till reklam-lappen känns närmare...

Imorse var det riktigt mörkt när alarmet ringde och jag insåg att den mörka tiden är här. Det kommer bara bli jobbigare och tröttsammare att komma upp nu ett bra tag framöver. :-(

Dessutom verkar dsb worst ha fortsatta problem med sina tåg – ca en halvtimme sen imorse igen...

Jag har alltid hävdat att fotboll är så mkt mer än det som sker på plan mellan 22 spelare. Jag har hävdat att det finns dimensioner värda att diskutera även utanför den konkreta matchen. Det finns givetvis den uppenbara supporterkulturen och dess fula våldsamma svans. Det finns frågor om jämställdhet och ekonomi. Det finns frågor om invandrad arbetskraft och integration. o.s.v.

Först läste jag i offside om de olika (etablerade) partiernas åsikter i fotbollspolitik. Sedan dess har det tagits upp här och var fast i ett litet omfång. Nu senast t.ex. har ju sossarna kommit med ett utspel om att vi borde ha EM i sverige och att samtliga landslagsmatcher ska visas på kanaler som når ut till om inte alla så nästan alla iaf. (För det är ju en RÄTTIGHET att få se landslaget spela, eller?)

Idag läser jag på Bladet att det gjorts en undersökning om fotbollssympatier och det är oerhört intressant på många sätt och vis, även om det kanske inte är just där jag ser den klaraste kopplingen mellan politik och fotboll. Förvisso kör fotbollen ofta sitt eget politiska race på lokal- och högre nivå (klubbar vs. Fotbollsförbund och SEF), men det här med huruvida vi ska anordna större mästerskap, artistskatt eller inte och så är ju något som måste diskuteras på en högre nivå. Givetvis förstår jag också att det finns tusen frågor som borde gå före, utbildning, vård, jobb o.s.v., men fotbollsfrågor som behöver bestämmas över på politisk riksnivå finns de med, det är bara det jag säger.

Framför allt handlar det väl om huruvida vi i Sverige vill förbättra vår status i fotbollsvärlden. Vill vi det måste vi ha politikerna med oss.

Iaf, tillbaka till Bladets undersökning. Den fick mig att filosofera kring vad ett lag står för, och vidare hur de och andra ser dem. De flesta fotbollsföreningar är ju direkt opolitiska, med några få undantag, men rätt ofta hänger supporter- och lagidentiteten ihop med staden den hör hemma i. Jag och Malmöiten pratade lite om vad olika städer står för i lördags. Jag anser ju att Malmö t.ex. har en ”vadådå, vem fan e du”-kultur och den genomsyrar ju allt i staden, inklusive fotbollen. Många andra lags supportrar blir oerhört provocerade av att vi mff:are alltid tror att vi är bäst och gärna går ut och säger det. (Att vi dessutom har vunnit en hel del gör väl inte direkt saken bättre... ;-p)

Appropå något helt annat så läste jag för ett tag sedan att det blir ägglikörspralinen som ryker från Aladdin-asken. Jag funderade hur högt nyhetsvärde en sådan sak egentligen har, men insåg snabbt att jag ju faktiskt klickade och läste artikeln, så det är kanske viktigt nog att uppmärksammas i dagspressen...