Knockad

Det har varit tyst här ett tag, för jag antar att mina nysningar och hostningar inte gjort särskilt mkt ljud av sig. Så vad hände egentligen? Hur kan man bli så totalknockad av en förkylning? Efter fyra dagars vila är det väl lite bättre, men jag är inte direkt frisk. Min nya kollega frågar varför jag inte gått till doktorn, men jag tror ju inte på sånt. Vad kan en doktor göra mer än att stjäla tid? (Jag har enormt mkt tilltro till sjukvården, det märks va!?)

Idag bestämde jag mig iaf för att det fick vara nog med soffliggande och tv-tittande, och klev därför upp i vanlig tid och begav mig. Självklart var rusningstågen inställda och halv-tåget fick tekniska problem, så en halvtimme senare satt jag till sist på ett tåg på väg över bron. Andra gången inom loppet av en vecka som min morgonresa blir en halvtimme försenad... Yey, dsb worst at its best!

Det blev ju en helg i förkylningens tecken där höjdpunkterna var få. Men halvdanska Malmöiten tittade förbi i lördags på middag och snack om allt mellan himmel och jord. Alltid roliga diskussioner och jag kände att vi var överens om en hel del vilket faktiskt inte resulterade i tråkiga jakande samtal utan snarare förståelse för åsikter som kanske inte alltid delas av alla. När hon framåt småtimmarna till sist tackade för sig sa vi att vi skulle försöka träffas oftare vilket vore enormt roligt.

Innan Malmöitens besök följde jag de himmelsblås kamp, som verkligen var en kamp. 2-0 blev 3-2 som till sist blev 3-3 och 2 avstängda anfallare till derbyt. Det är jobbigt att vara MFF:are nu igen. Derbyt på onsdag kommer bli extremt viktigt, och jag vill verkligen tro och hoppas, men just nu känns det mest ångest.

Jag hann också igår göra min demokratiska plikt och rösta. Det blev det enda som jag känner att jag kan stå för inför mig själv. Det mindre dåliga alternativet. Fan att det ska behöva vara så alltså. Det borde finnas ett politiskt alternativ som känns om inte 100% så iaf väldigt rätt. Men det finns det inte. Ideologi verkar bortkastat från de politiska agendorna och de ledande profilerna verkar mer intresserade av mer makt än positiv förändring och problemlösning.

Det värsta är att det där rasistiska partiet som hävdar att de arbetar för demokrati och Sveriges bästa med största sannolikhet kommer att komma in i riksdagen. Det är rätt läskigt. Senast i förra veckan blev jag lack och var på väg att göra ett tillägg till min ”ingen reklam, tack”-skylt på dörren – ”inte heller äckelrasistisk propaganda från sd och andra liktänkande partier, tack” bara för att markera att jag inte stödjer dem ens i smyg, att jag inte vill ha deras äckliga idéer i min oas i verkligheten.

Å andra sidan är det rätt läskigt att ett öppet religiöst parti suttit i regeringsposition den senaste mandatperioden. Deras parti-info vill jag inte heller ha i brevlådan. De får gärna sprida sitt budskap till de som är intresserade, men de slösar tid, energi och träd på mig som aldrig kommer att rösta på dem.