Man lär sig alltid något

Det går sannerligen inte att förneka det längre. Hösten (vintern?) är här. Det är svinkallt om morgnarna. Så kallt att jag letat upp vantarna, använder vinterjackan som regel (imorse kändes det till och med som att den ännu varmare vinterjackan hade varit att föredra) och känner att jag generellt måste införskaffa varmare kläder, alternativt låta bli att gå ut så förbaskans tidigt att solen inte hunnit värma upp världen åtminstone litegrann. Fy fasen. Folk får prata om att mysa med té och stearinljus under filt i soffan bäst de vill, jag gillar det då inte.

Det är annars spännande att ha en egen lägenhet för första gången i mitt liv. Det är så många saker man helt plötsligt måste veta hur man ska hantera utan att man varit med om det förr. Som när strömmen plötsligt försvann igår kväll i köket och vardagsrummet. Det var rätt spännande. En jäkla tur att det fanns ljus i hallen iaf, för jag insåg ju att jag var tvungen att göra något i proppskåpet. Jag pillade på det mesta där men gav upp och ringde den person som jag visste kunde hjälpa mig, mamma. Hon stoppade ner alla proppar hon hade och pinnade över bara för att inse att mitt proppskåp är modernt och inte kräver proppbyte, utan bara avstängning av alla spakar och sedan igångsättning igen. Var jätteenkelt och all ström kom tillbaka och jag kunde återgå till det jag höll på med. Alltid ska man lära sig något.

Landslaget känns mer och mer decimerat. Först blir Olof avstängd, sedan kommer det fram att Z är ljumskskadad och utsliten, och igår blev Bajrami utbytt p.g.a. skada. Inför matchen mot Holland känns Svenska landslaget lika utspelat som MFF gjorde inför derbyt härom sistens. Och vi minns ju alla vad som hände där! ;-)

Jag är ju som en del vet resident DJ på jobbet och har skapat en ständigt växande playlist där allt möjligt varvas med allt möjligt annat. Det är en rätt bra blandning faktiskt som nu innehåller så mkt musik att den funkar som playlist varje dag, utan att man hör samma låtar hela tiden. Mest stolt är jag över att jag lyckats smussla in Liberators ”Malmö FF, Malmö FF” på listan, något som danskarna inte märkt eller haft synpunkter på, och som ger mig min dagliga dos av MFF-pepp som man behöver i dessa guldjagande tider.

Sover jag konstigt?

Jag vet inte varför, men denna veckan har jag hittills inte alls varit lika seg och trött som förra veckan. Detta ledde dock till att jag igår kväll knappt var trött när jag gick och la mig och därmed tog ett bra tag på mig att faktiskt somna. Och vad ledde det till? Jo att jag var helt död imorse naturligtvis, sömnnarkoman som jag ju är.

Nåja. Lite trötthet kan man ju ganska enkelt åtgärda, värre är att min handled nu spökar igen. Smärtan har dessutom spridit sig till högre upp på handen mot tummen till så nu är jag bandagerad som en riktig invalido. Jag fattar verkligen inte varför, är det så att jag sover konstigt eller vad?

Läser att Zlatan gjorde mål i champinjonsligan igår igen. Det ledde förvisso bara till oavgjort, men ändå. Vi gillar ju Zlatan! Dock gillar vi inte att Milan spelar honom trots ljumskproblem. Det är väl inget bra sätt att återbetala hans prestationer? Dessutom har vi ju en oerhört viktig EM-kval match snart där vi verkligen behöver en frisk Zlatan som kan bidra och göra mål även för blågult. Det löser sig väl förhoppningsvis.

På jobbet förstår inte mina kollegor vilket universum jag växt upp i när jag inte känner igen Gorky Parks ”Bang”. Är det bara jag som missat den helt eller är den en dansk grej?

Varför fungerar inte allt bara?

När jag kom hem igår (tidigare än normalt, allt gick väldigt smidigt) så möttes jag av ett internet som inte fungerade (för allt kan ju inte bara fungera...). Perfekt, tänkte jag, hur fan ska jag kunna betala mina räkningar nu då? När jag väl hittade pappret med avtalet och så och lyckades ringa möttes jag av att de hade problem med mottagningen i Malmö bl.a. men det var deras främsta prioritet att fixa det. Jo grattis!

Det löste sig så småningom, men det var nog den push jag behövde. Nu jävlar ska det bytas internet minsann. Snarast. Jag vill ha ett riktigt, hyfsat snabbt för ungefär samma summa som nu. Borde inte vara så stora problem. Det finns ju tusen olika lösningar nu för tiden.

När så internätet till sist fungerade, och räkningarna var betalda, så började jag småfölja den där matchen mellan bönderna och gnagarna. Jag hade ju hoppats att gnaget för en gångs skull skulle förknippas med något positivt. Men icke. Jävla gnaget som inte klarar av att hålla ledningen och vinna över bönderna. Det var första och sista gången jag hejade på er. Fy sjutton.

Och när vi ändå snackar fotboll, det här med en mer eller mindre öppen guldstrid. Det är bara roligt för dem som inte stödjer inblandade lag. Det är riktigt jobbigt att varje match är så viktig. Att varje poäng är så eftertraktad. Jag skulle vilja promenera hem skiten, veta så snart som möjligt att det är avgjort. Så som det är nu är det rena rama tortyren före match, under match, efter match och fram tills det är dags för match igen.

Men det är klart att det är kul att vara med där uppe igen. Att faktiskt ha något positivt att spela för. Guld är en himmelsblå metall. ;-)

Helgsammanfattning

Så är det måndag igen efter en helg som varit helt okej. I fredags tog jag det lugnt hemma och kände att jag hade en riktig Svensson-hemmakväll med idol, skavlan och dödligt vapen 2. Mona var ju hos skvalan och gjorde ett sånt bra intryck. Oavsett vad alla säger, hur mediedrevet än varit emot henne, så gillar jag henne och tror verkligen att hon skulle kunnat ha gjort ett stabilt statsministerarbete. Och filmen var härligt meningslös amerikansk action som tar fram något primitivt i mig. Jag är svag för den typen av filmer, men det är ju inte så konstigt, jag har ju vuxit upp med dem.

I lördags vaknade jag med enorm smärta i min ena handled. Det kändes som att den var stukad men jag kunde inte minnas att jag drömt om slagsmål eller fotbollsmatcher eller något alls som skulle kunnat få något att hända så uppkomsten är ett stort mysterium. Det är bättre nu, men smärtan kommer och går. På kvällen var det fest hemma hos Malmöiten med bl.a. Sjuksköterskan på plats som kunde visa hur man på riktigt lindar en handled. Holländskan och jag hade en trevlig kväll, och jag var rätt nöjd med att komma hem när jag gjorde det.

Sedan var det ju viktiga saker på gång på söndagen. Malmö skulle bevisa att de är bra nog att ta hem guldet och jag skulle bevisa att det går att gå på match ensam. Båda sakerna gick alldeles utmärkt. Dahlle var tillbaka i målet och Gishe fick chansen från start. Kung Daniel gjorde 1-0 och hans namne Speedy Gonzalez gjorde 2-0 med ett löst skott som gick in p.g.a. en målvaktstavla i storleken stor. Götlaburgarna å sin sida hade väl lite chanser och fick ju straff som den gamle Malmöspelaren slog rätt på Dahlle som räddade. (Jag visste det där jag satt, han kommer ta den, men det gjorde ju inte situationen mindre jobbig...) Hysén Jr reducerade i andra med ett snyggt mål, men det hjälpte inte för Malmö skulle ju bara vinna den där matchen.

Bäst på plan, Dahlle utan tvekan. Ricky var grym också med sina offensiva räder (assist till 1-0) och sitt gedigna försvarsarbete (räddade på mållinjen med rumpan?). Wille är överallt och bryter och springer och är så oerhört nyttig. Kung Daniel är Kung Daniel. Gishe bevisade att han alltid borde starta matcherna, medan våra anfallare var allt annat än heta. Nåja, vi vann ju matchen så man ska inte klaga för mkt.

Generellt inledde Malmö matchen riktigt bra, men tappade sedan initiativet lite och lät Gbg föra matchen ett tag för att sedan ta tillbaka det och se till att de tre poängen hamnade hos rätt lag. Hyfsad söndagsunderhållning med andra ord.

Utmärkande i matchen var Hyséns och Selakovics enorma skådespelartalang! Att de fick så många frisparkar tyder på att de säkert kommer att få motta en guldbagge nästa gång det vankas gala för skådespelarinsatser. Domaren var, förutom att han föll för skådespeleriet, helt okej. Han dömde konstigt i några situationer, men i stort gjorde han vad som kunde förväntas av honom.

Och ikväll håller vi på Gnaget. Heja, heja!

Välkommen helg!

Äntligen, äntligen fredag! Jag tyckte ju att det kunde ha varit fredag redan i onsdags – då kan man snacka om trötthet. Fasen jag har knappt gjort något vettigt utöver jobbet denna veckan. Inte ens orkat ta mig till affären – det absolut nödvändigaste har jag införskaffat på livset bara på vägen hem – och jag som bor så nära affären. Nåja, det är väl mörkret och så. När får jag tillbaka min stulna timme?

Igår tog jag iaf tag i en sak, bokandet av tvättid. Det är i det närmaste kris och givetvis skulle jag gått och bokat för flera dagar sedan, men eftersom jag bor i ett sådant bra hus fanns det en tid precis då jag ville ha den. Så det där med framförhållning är sannerligen överskattat.

Fast trots tröttheten är slående vaknade jag imorse en halvtimme för tidigt. Ingen aning om varför. Men jag la mig iaf för att slumra lite till. Man ska ju inte kliva upp tidigare än man måste. Och när alarmet så ringde var jag faktiskt okej med det. Med andra ord var det ett hyfsat sätt att starta dagen på. Trots att jag inte fick den där sista halvtimmen.

Vi pratade om sömn innan, jag och Miss Nagel är båda enormt beroende av vår sömn – sorry men 6 timmar räcker helt enkelt inte! – medan nya kollegan sa att hon alltid vaknar kl 8 oavsett. Hon gillade dessutom inte att sova bort hela helgen, men vadå är det inte därför den finns? ;-)

Oavsett är det nu äntligen helg och dags för fullt ös. Åtminstone med tanke på mängden saker jag behöver göra. Fast får jag bara sova ut lite och kliva upp efter att solen gått upp så ska nog energin finnas där den också. Fredagsoptimism!

Fy fasen

Nej, Rasistdemokraterna är inte rasister! Deras representanter skriver inte islamofobiska texter i landsomspännande tidningar eller uppdaterar sin facebook-status med att man borde sätta en kula mellan ögonen på invandrare. Nej, såklart inte. De som representerar partiet som nämndemän har ju inte heller uttalat sig negativt i de fall en målsägande varit av invandrarbakgrund. Absolut inte!

Visst får vi acceptera att de nu är i riksdagen, och visst får vi någonstans skylla på de etablerade partierna (och oss själva) som spelade dem rätt i händerna med sitt konsekventa uteslutande. Men det betyder inte att jag behöver tycka att det är okej. Vi må ha demokrati och visst har alla rätt att uttrycka sin åsikt, men nog är det för jävligt att de kommer att få en massa skattemedel till sitt förfogande och kan fortsätta sprida sina rasistiska budskap bäst de vill på skattebetalarnas bekostnad.

Nej fy fasen. 

Tågkrig och odemokratiska budskap

Det här med beteenden är ganska roligt. Ta hela pendlingskonceptet t.ex. I mitt fall handlar det om Öresundstågen och alla människor som jag åker till och från jobbet med varje dag. De olika situationerna som uppstår kan lätt beskrivas vid öppet krig. Det är krig om sittplatser och vem som ska kliva av först, o.s.v. När man pausar ett ögonblick och reflekterar över det ter sig vissa saker uppenbarare än andra.

När tåget redan är fullt och folk tvingas stå upp, t.ex.,  spanar alla efter den mest strategiska platsen att stå på för att så fort någon kliver av kunna sno platsen före alla andra som står i närheten och som är precis lika sugna på att sitta. Som om folk visar att de ska kliva av så tydligt!

När det sedan är dags att kliva av gäller det att vara vaksam, för så fort en person rest sig upp och börjat promenera mot utgången kommer alla andra att göra det också, och vill man då inte hamna sist och tvingas gå upp för Svågertorpstrapporna med den långsamma klungan, så måste man alltså hänga på och få en hyfsad ståplats så nära utgången som möjligt så fort som möjligt.

Det värsta är alla tågturister som inte har koll på varken sig själva eller sitt baggage, som när de kliver av sätter ner rullväskan mitt framför dörren för att långsamt dra upp handtaget innan de flyttar på sig.

Något annat som också är ganska roligt är att rasistpartiet starkt hävdar att de är de enda sanna demokratiförsvararna när de blir tystade av burop och skrammel när de för fram sina ofta ganska odemokratiska budskap. Det kanske bara är jag, men står inte demokrati lika mkt för allas lika värde som för att makten ska utgå från folket? Även om rasisterna har annat på agendan så känns inte deras konstanta rop på hårdare åtgärder mot invandrare och restriktiv flyktingpolitik som att de anser att alla är lika mkt värda. Men det kanske som sagt bara är jag.

Självklart har integrationspolitiken knappast lyckats genom åren, men är verkligen lösningen den som rasisterna förespråkar? Är det verkligen den typ av verklighet vi vill leva i? Är det bara jag som stått lite mer rakryggat och stolt konstaterat att vi svenskar är lite bättre än andra som släppt in rasister i de högsta beslutsfattande organen? 

Bokslut över gårdagen - nu tar vi nya tag!

Jag gjorde ju egentligen bokslut över gårdagen när jag gick och la mig, men okej det finns kanske fortfarande saker att diskutera. Att de Himmelsblå totalkolapsade mot DIF t.ex. Och att så stora delar av Sveriges befolkning verkligen visar var de står i den här dumma rasismfrågan. Underbart! Det senare alltså, fast ännu bättre hade det ju givetvis varit om vi inte ens hamnat i en situation som kräver reaktioner.

Iaf. Matchen ja. Jag vet inte vilka det var som sprang omkring och representerade Malmö FF igår, men inte fan var det samma spelare som sopade undan Bönderna förra veckan. Dahlle kunde inte spela, så Delle fick köra sin första allsvenska match från start. Det var inte katastrof. Jag gillar Delle, även om jag givetvis föredrar Dahlle, och målet var inte (enbart) hans fel. Försvaret var helt värdelöst. Inte ens Kung Daniel som brukar tokdominera gjorde en särskilt bra match. Dansken verkade ha tappat farten, och Pontan var lite fel på det. Ricky var väl eventuellt okej, men som sagt kollektivt var det för dåligt så det drar ner hans insats oxå.

Våra mittfältsgiganter gick knappt att kännas igen. Ivo gjorde nog sin sämsta match i Mff-tröjan, Wille ville iaf framåt men hittade inte heller sitt normalt briljanta jag. Att köra Jimmy och Jille och inte låta Gishe få chansen efter bragden förra veckan får nästan sorteras under tjänstefel. Jimmy såg jag överhuvudtaget inte, Jille låg på samma nivå som resten. När Gishe och Jeff kom in direkt i andra blev det lite bättre, men det var så marginellt att det knappt ens behöver nämnas.

Det var tydligen Ålen och Speedy igen på topp. Jag säger tydligen för jag såg dem knappt. Speedy kom igång lite i andra, men det var på tok för sent. Att Dexi inte fick komma in förrän sista 5 var också ett underligt val med tanke på hur het han var sist, och hur lite vårt anfallsspel fungerade.

Känns tråkigt att behöva konstatera det, men domaren som dömde är nog sämst i allsvenskan. Det var inte många rätt matchen igenom (vilket förvisso var tur i ett par situationer!). Tydligen var kvalitén inte mkt bättre i Helsingborg där Mjällby bestals på en straff. Återigen, är det domaren som ska avgöra matchresultatet?

Nåja, nya tag nu. Vi leder fortfarande på målskillnad. Vi har fått uppvaknandet vi behövde och nu finns det bara en sak att göra på söndag mot Götlaburgarna - vinna!

Parodi på demokratin

Så har det blivit en ny vecka, men imorse var det givetvis inte vilken måndag som helst som man vaknade upp till. Sverige har gått och blivit som många andra länder och släppt in ett rasistiskt parti i riksdagen. Jag är inte direkt förvånad, men det betyder inte att jag inte tycker att det är en parodi på det demokratiska systemet.

Nåja, helgen har varit mkt bra, förutom att den som vanligt var för kort. I fredags frågade Tysken om jag inte skulle se debatten på tv, men jag har ju konsekvent skippat tv-debatterna under den här valrörelsen – varför skulle jag börja då? Att jag valt att inte titta på debatterna hänger ihop med att jag är så väl medveten om att politikerna generellt är så bra retoriker att de kan få allt att låta bra. Dessutom verkar fokus ha legat mer på att smutskasta varandra än att faktiskt driva fram sin egen politik. Då tycker jag att jag fått betydligt bättre svar på mina frågor genom mitt undersökande på nätet. Dessutom har jag insett att jag i slutändan lyckats sätta mig in rätt bra i det hela i motsats till vad jag tidigare trodde. Därmed vill jag påstå att jag gjorde ett ganska informerat val, även om huvudsaken var att rösta emot rasisterna.

I lördags tog så Holländskan och jag tag i vårt jubileumsfirande och gjorde 3-rätters och pratade minnen. Rätterna var helt nya åtminstone någorlunda och det var roligt och verkligt gott i slutändan. Jag har ju haft en kreativ period i köket på sistone så det var kul att entusiasmeras av nya recept och göra rätterna efter bästa förmåga. Även om jag måste erkänna att hallonmoussen mest smakade grädde med hallonsmak. (Men igår när jag åt upp det sista av den smakade den mousse på riktigt, så det var nog inte receptet eller oss det var fel på, utan bara det faktum att den inte stod kallt tillräckligt länge...)

Igår for jag till småstaden och träffade Ms Fitzgerald och hennes Mr. Det blev mycket politiksnack (låg ju i tiden om man säger så...), men också en hel del annat, och så fick jag se deras nya hem. Alltid roligt att ha sett hur det ser ut hemma hos folk. Mest chockande med besöket var avsaknaden av liv och rörelse inne i stan – knappt en människa så långt ögat kunde nå! Lite av en kontrast mot Malmö där det aldrig är så ont om folk, någonstans, känns det som.

Annars så är det upp till bevis ikväll när derbyvinsten ska följas upp med en vinst i hufvudstaden. Taktik, vem som ska spela o.s.v. spelar ingen roll. Bara vi vinner och visar att derbyvinsten inte var ett undantag. Framåt Malmö!

Två dagar kvar till valet

Två dagar kvar tills valet avgörs. Jag har ju redan röstat (känns rätt bra, jag hade nog ändå bara fortsatt att vela), men det gör ju inte debatten mindre intressant. Och eftersom de senaste två dagarna (längre tillbaka än så?) dominerats av derbyt och de himmelsblå hjältarna kanske det är dags att prata om något annat.

Ta det här med vilka politiska frågor som är viktigast för väljarkåren när de bestämmer sig för vilket parti de ska rösta på. Det där är ju oerhört personligt och kan nog variera dels beroende på var man är i livet och hur det ser ut generellt inför ett val. Dessutom kan ju ideologiska aspekter spela in. Jag och pappa diskuterade t.ex. de svenska trupperna i Afghanistan. De rödgröna har väl varit mest drivande i att de vill plocka hem dem. Han ifrågasatte varför vi ens är där i och med neutralitet och så, och jag ifrågasatte vår neutralitet. Han menade att det här var en ideologiskt viktig fråga, medan jag tycker det är ideologiskt viktigt att vi hjälper till i det fredsbevarande arbetet runt om i världen. Förvisso är jag väl knappast så pass insatt att jag känner till exakt hur de arbetar där nere, men att plocka hem bara för att plocka hem kan ju vara ett större misstag än att låta dem vara kvar tills det inte längre är nödvändigt.

Oavsett är detta en typisk icke-fråga för mig, eller kanske snarare inte en politiskt viktig fråga som sådan. Ståndpunkterna i det här avgjorde knappast vem jag röstade på. Vad avgjorde det då? Jag hintade ju om att jag bestämde mig för det enda jag skulle kunna leva med i förlängningen. Samvetesval snarare än nyckelfrågeval skulle man väl kunna kalla det.

Något annat som medierna rapporterat en del om är det här med stödröstning, alltså att man röstar på mindre samarbetspartier för att hålla blockpolitiken fungerande, och därmed makten i rätt händer. Så har jag aldrig tänkt, men det är tydligen vanligt. Jag ser det snarare som så att vi i dagsläget har två block, i praktiken två partier, och oavsett vilket parti man röstar på inom blocken så röstar man på de större. Alltså, en röst på Folkpartiet är en röst på Moderaterna, en röst på Miljöpartiet är en röst på Socialdemokraterna. Varför ska man då rösta på de mindre partierna som i förlängningen ändå inte kommer att kunna kräva att mkt av deras politik går igenom?

Däremot stödjer jag Betnérs val fullt ut - rösta hellre på ett etablerat parti än blankt så att RasistPartiet inte får vara med och leka, även om du röstar blint på ett av de etablerade partierna.

Jag skrev ju härom dagen om hur fotbollen används i politiska kampanjer och om hur de hänger ihop så mkt mer än det ofta framgår. Härom dagen läste jag en intervju med Malmös främsta miljöpartist som försökte ta stilpoäng genom att använda fotbollen. Jag blev irriterad och konstaterade att om man inte är insatt så kan man lika gärna hålla käften, även om detta knappast är något som tilltalar politiker. Det blev bara så fel och konstigt och framstod som röstfiskande snarare än att faktiskt ge ett korrekt intryck. Kanske är jag överkänslig för att fotbollen är mitt intresse, min sfär, och precis som att endast de som är familjemedlemmar får klaga på den egna familjen ställer jag mig i försvarsposition mot de utomstående som kommer med idiotutspel om fotbollsvärlden. Oavsett min åsikt i den aktuella frågan.

Och när vi nu ändå oundvikligen hamnade i fotbollens förtrollade värld (eftersom den oavsett kan appliceras på allt!) så fortsätter vi där. Något jag funderat en del på sista tiden (okej, egentligen längre än så...) är det här med att domarkritik är i det närmaste förbjudet. De omfattas av någon form av immunitet i stil med den diplomater åtnjuter, och även om de till viss del kan kritiseras internt är det alltså i det närmaste förbjudet att yppa minsta åsikt offentligt. Detta tycker jag är fel och konstigt. De är en del av sporten och visst kan de begå misstag eftersom de är mäsnkliga, det är inte därför jag vill kritisera dem, men de gör trots allt ett jobb – precis som spelare, lagledning o.s.v. Då måste man väl, precis som man kan med spelare, kunna kritisera dem ifall de haft en ovanligt dålig dag på jobbet. Givetvis betyder det också att man ska berömma dem ifall de gör något exceptionellt.

I dagsläget är många allsvenska domare alldeles för ojämna och begår en del alldeles för stora misstag. Jag menar ska ett lag inte bara behöva vinna över det andra laget utan spela mot domaren också? Det är så det känns ibland. Så visst behöver något göras. Dock ställer jag mig inte bakom förslaget om målkameror eftersom det enbart löser ett problem (att man kan se när bollen faktiskt är över mållinjen). Bättre då med extradomare som kan specialstudera exempelvis straffområdena, medan huvuddomaren och linjemännen då kan ha koll på andra saker. Det tror jag skulle förbättra den generella kvalitén och säkert i förlängningen leda till mindre kritik mot domarnas insatser, om det nu är så de vill ha det.

Nu är det iaf helg igen och det är oavsett hur man ser det rätt skönt. :-)

2 fucking 0!

Vilken helt jävla underbart fantastisk dag det är idag! Malmö FF – Helsingborgs IF 2-0! Det var ingen dröm. Vem hade trott det före matchen? Vem vågade tro att ett nykomponerat anfallspar, tillsammans med resten av laget, skulle ta hem matchernas match!? Herre gud, jag vågade nästan inte tro det. Jag hoppades och bestämde mig för att tro på dem, men det fanns en liten gnagande oro någonstans i bakhuvudet. Ja, de har lyckats med att slänga in folk i nya positioner (eller gamla) tidigare, men det här är ju skarpt läge – håller det verkligen då!? Det gjorde det.

2 fucking 0!

Förutom att det är helt fabulöst att resultatet och spelet gick vår väg, så var det en sjuhelvetes bra match att se också! Lätt bästa matchen jag sett i allsvenskan...någonsin! Alla i Malmö var helt fantastiska. Det var verkligen en magisk kväll när allt bara funkade. Dexi och Gishe verkade fullständigt nöjda med att spela med varandra och i laget. Yago skadade sig, Pontan in knappt uppvärmd – succé. Dahlle tog allt. Ivo fullständigt raderade ut ful-Lantz. Jimmy tacklade(!). Wille slog extraordinära passningar och gjorde mål igen. Halsti visade finsk aggresivitet. Ricky Ricardinho sprang och sprang. Jille slog passningen till 1-0. Och Kung Daniel hade samlat hela sin fotbollsspelande familjs kvaliteter och styrka så bra att han bara sprang in på planen igen efter att ha blivit knockad. INGEN var direkt dålig. Inte indirekt dålig heller. Inte ens domaren.

2 fucking 0!

Alltså jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra. Att vinna det där förbannade derbyt – tidernas derby – det är bara så stort. Malmö är Skånes lag, Sveriges lag. Och vi har tagit kommandot. Nu ska fanimej guldet hem igen. Inga ursäkter, en match i taget, vi tar det – kom igen nu!

2 fucking 0! 

Livet är underbart kantat med himmelsblått. Tack mina malmöhjältar för showen! Underbara, fantastiska helt utomordentliga 2-0! 

Inför Matchen med stor M

Den allsvenska säsongen är rätt lång. Den börjar före vårens första varma strålar och slutar när mörkret och kylan tagit över. Det spelas 30 matcher, och varje lag möter 15 andra lag 2 gånger var. Allsvenskan är ofta så pass jämn att guldstriden framåt höstkanten innefattar långt fler lag än bottenstriden. Det är ju inte La Liga det här.

Årets upplaga inleddes mitt i vintern, på dåliga planer. Malmö FF firade 100 år. Jag minns inte vilka lag som tippades som vinnare, men nog fan var det inga skånska lag med i den absoluta toppen. Man ifrågasatte hur Helsingborg skulle lyckas utan Henrik Larsson och om Malmö återigen skulle varva bra matcher med dåliga och låta omständigheten tala sitt tydliga språk.

Så stod vi där i halvtid och plötsligt var varken förra årets mästare, IFK eller Elfsborg högst upp utan där fanns istället Malmö och Helsingborg.

Det var väl där någonstans det började svänga för mig. Jag hittade tillbaka till tidigare säsongers optimism och positivitet. Jag vågade tro på att laget skulle kunna gå hela vägen. Jag vågade hänge mig åt den där totala supporterkärleken som får en att fårskalligt hävda till alla och envar att just mitt lag var det bästa i Sverige. Herre gud, ett tag gick det ju inte att förlora!

Nu har vi gått in i tredje tredjedelen, slutspurten, och det talas om en tidig seriefinal mellan de två topplagen, samtidigt som klubbarna gör sitt bästa för att trycka på att det också efter matchen finns tillräckligt med poäng att spela om för att vinnaren i kvällens kamp inte ska stå som vinnare framåt vintern. Det stämmer absolut, men vinnaren ikväll får onekligen ett ganska okej försprång.

Man får tycka som man vill, men kvällens match är stekhet. Och egentligen ganska oförutsägbar. Oavgjort skulle innebära ett enormt antiklimax (åtminstone för den samlade fotbollspressen som haussat matchen likt en VM-final), men efter lördagens onödiga kort och skador kanske det skulle vara ett hyfsat resultat, åtminstone för oss.

Men allra helst skulle jag naturligtvis vilja se den vackra fotbollen segra.

I år firar Malmö FF 100 år i fotbollens tjänst. Inför säsongen förväntade sig många att Malmö skulle fortsätta etablera sig i mittenträsket, men nu står vi här med några få matcher kvar och har en möjlighet att visa vilken sorts klubb Malmö FF är. Hittills har det bara varit några få bottennapp. Vi har hyllats för vårt spel och visat att vi är att räkna med. Vi har tagit rygg på fienden och gått om dem. Vi har slängt in osäkra kort och lyckats ändå.

Kvällens match är bara en match i mängden. Men den är samtidigt så oerhört mkt viktigare än så. Ikväll när vi går ut på planen måste vi göra det med en övertygelse. Ikväll måste vi gå ut på planen redo för kamp. Men oavsett hur det går i matchen som beskrivits som tidernas derby, är inget klart. Allting kan trots allt hända, bollen är ju rund.

Lite fotbollspolitik

Efter en lång dag igår var jag totalt slutkörd när jag väl kom hem. Men jag lyckades samla tillräckligt med energi för att återigen bli provocerad av att dumma rasistpartiet fortsätter skicka skit i min brevlåda. Direkt till återvinningen och idén om ett tillägg till reklam-lappen känns närmare...

Imorse var det riktigt mörkt när alarmet ringde och jag insåg att den mörka tiden är här. Det kommer bara bli jobbigare och tröttsammare att komma upp nu ett bra tag framöver. :-(

Dessutom verkar dsb worst ha fortsatta problem med sina tåg – ca en halvtimme sen imorse igen...

Jag har alltid hävdat att fotboll är så mkt mer än det som sker på plan mellan 22 spelare. Jag har hävdat att det finns dimensioner värda att diskutera även utanför den konkreta matchen. Det finns givetvis den uppenbara supporterkulturen och dess fula våldsamma svans. Det finns frågor om jämställdhet och ekonomi. Det finns frågor om invandrad arbetskraft och integration. o.s.v.

Först läste jag i offside om de olika (etablerade) partiernas åsikter i fotbollspolitik. Sedan dess har det tagits upp här och var fast i ett litet omfång. Nu senast t.ex. har ju sossarna kommit med ett utspel om att vi borde ha EM i sverige och att samtliga landslagsmatcher ska visas på kanaler som når ut till om inte alla så nästan alla iaf. (För det är ju en RÄTTIGHET att få se landslaget spela, eller?)

Idag läser jag på Bladet att det gjorts en undersökning om fotbollssympatier och det är oerhört intressant på många sätt och vis, även om det kanske inte är just där jag ser den klaraste kopplingen mellan politik och fotboll. Förvisso kör fotbollen ofta sitt eget politiska race på lokal- och högre nivå (klubbar vs. Fotbollsförbund och SEF), men det här med huruvida vi ska anordna större mästerskap, artistskatt eller inte och så är ju något som måste diskuteras på en högre nivå. Givetvis förstår jag också att det finns tusen frågor som borde gå före, utbildning, vård, jobb o.s.v., men fotbollsfrågor som behöver bestämmas över på politisk riksnivå finns de med, det är bara det jag säger.

Framför allt handlar det väl om huruvida vi i Sverige vill förbättra vår status i fotbollsvärlden. Vill vi det måste vi ha politikerna med oss.

Iaf, tillbaka till Bladets undersökning. Den fick mig att filosofera kring vad ett lag står för, och vidare hur de och andra ser dem. De flesta fotbollsföreningar är ju direkt opolitiska, med några få undantag, men rätt ofta hänger supporter- och lagidentiteten ihop med staden den hör hemma i. Jag och Malmöiten pratade lite om vad olika städer står för i lördags. Jag anser ju att Malmö t.ex. har en ”vadådå, vem fan e du”-kultur och den genomsyrar ju allt i staden, inklusive fotbollen. Många andra lags supportrar blir oerhört provocerade av att vi mff:are alltid tror att vi är bäst och gärna går ut och säger det. (Att vi dessutom har vunnit en hel del gör väl inte direkt saken bättre... ;-p)

Appropå något helt annat så läste jag för ett tag sedan att det blir ägglikörspralinen som ryker från Aladdin-asken. Jag funderade hur högt nyhetsvärde en sådan sak egentligen har, men insåg snabbt att jag ju faktiskt klickade och läste artikeln, så det är kanske viktigt nog att uppmärksammas i dagspressen...

Knockad

Det har varit tyst här ett tag, för jag antar att mina nysningar och hostningar inte gjort särskilt mkt ljud av sig. Så vad hände egentligen? Hur kan man bli så totalknockad av en förkylning? Efter fyra dagars vila är det väl lite bättre, men jag är inte direkt frisk. Min nya kollega frågar varför jag inte gått till doktorn, men jag tror ju inte på sånt. Vad kan en doktor göra mer än att stjäla tid? (Jag har enormt mkt tilltro till sjukvården, det märks va!?)

Idag bestämde jag mig iaf för att det fick vara nog med soffliggande och tv-tittande, och klev därför upp i vanlig tid och begav mig. Självklart var rusningstågen inställda och halv-tåget fick tekniska problem, så en halvtimme senare satt jag till sist på ett tåg på väg över bron. Andra gången inom loppet av en vecka som min morgonresa blir en halvtimme försenad... Yey, dsb worst at its best!

Det blev ju en helg i förkylningens tecken där höjdpunkterna var få. Men halvdanska Malmöiten tittade förbi i lördags på middag och snack om allt mellan himmel och jord. Alltid roliga diskussioner och jag kände att vi var överens om en hel del vilket faktiskt inte resulterade i tråkiga jakande samtal utan snarare förståelse för åsikter som kanske inte alltid delas av alla. När hon framåt småtimmarna till sist tackade för sig sa vi att vi skulle försöka träffas oftare vilket vore enormt roligt.

Innan Malmöitens besök följde jag de himmelsblås kamp, som verkligen var en kamp. 2-0 blev 3-2 som till sist blev 3-3 och 2 avstängda anfallare till derbyt. Det är jobbigt att vara MFF:are nu igen. Derbyt på onsdag kommer bli extremt viktigt, och jag vill verkligen tro och hoppas, men just nu känns det mest ångest.

Jag hann också igår göra min demokratiska plikt och rösta. Det blev det enda som jag känner att jag kan stå för inför mig själv. Det mindre dåliga alternativet. Fan att det ska behöva vara så alltså. Det borde finnas ett politiskt alternativ som känns om inte 100% så iaf väldigt rätt. Men det finns det inte. Ideologi verkar bortkastat från de politiska agendorna och de ledande profilerna verkar mer intresserade av mer makt än positiv förändring och problemlösning.

Det värsta är att det där rasistiska partiet som hävdar att de arbetar för demokrati och Sveriges bästa med största sannolikhet kommer att komma in i riksdagen. Det är rätt läskigt. Senast i förra veckan blev jag lack och var på väg att göra ett tillägg till min ”ingen reklam, tack”-skylt på dörren – ”inte heller äckelrasistisk propaganda från sd och andra liktänkande partier, tack” bara för att markera att jag inte stödjer dem ens i smyg, att jag inte vill ha deras äckliga idéer i min oas i verkligheten.

Å andra sidan är det rätt läskigt att ett öppet religiöst parti suttit i regeringsposition den senaste mandatperioden. Deras parti-info vill jag inte heller ha i brevlådan. De får gärna sprida sitt budskap till de som är intresserade, men de slösar tid, energi och träd på mig som aldrig kommer att rösta på dem.

Weekend de l'amour

Värmen slog emot oss direkt när vi klev av planet och jag insåg att jag åtminstone tänkt rätt när jag packade i all hast under förmiddagen. Första dygnet i Frankrike fokuserades därmed mkt på värmen. Det var middag på uteservering, det var vin på uteserveringar, det var frukost och lunch på uteserveringar. Det var helt enkelt sommar igen, och som vi saknat värmen sedan den försvann från Skandinavien.

Roligast det där första dygnet var annars karamellen på kuddarna hemma hos Mademoiselle och Mr G, att vi hade stora problem med att öppna dörren, samt att Fromage Blanc inte är ost i stil med Brie eller så utan gräddfil som ofta serveras med socker. Alltid ska man lära sig något.

Fredageftermiddag begav vi oss mot staden där helgens huvudattraktion skulle ske, och när vi väl insett i vilket namn vår motellbokning stod så kunde vi slappna av litegrann. Senare träffade vi alla svenskar och några i Mr Gs familj över en trevlig barbeque utan kruseduller.

På lördagen tog vi en tur i den lilla stadens centrum där vi titt som tätt träffade på folk ur sällskapet, hittade en skylt om bag in box (det existerar visst det i Frankrike!) och sedan var det bara att bege oss hemåt för att göra oss i ordning för den stora dagen.

En halvtimme för tidigt (man vill ju inte vara sen en sån här gång) stod vi så utanför rådhuset, lekte top model och väntade på att resten skulle dyka upp. När brudparet kom var de så vackra att jag blev helt ställd. Deras lycka kunde ha setts av en blind person.

Den något försenade borgerliga ceremonin inleddes framför Sarkozy med att den franske borgmästaren hälsade alla välkomna på svenska och några minuter senare var det klart och alla papper påskrivna. Då bar det av mot den andra ceremonin i kyrkan och den var något längre och riktigt rörande fin, men med glimten i ögat. Det var hur mkt folk som helst i kyrkan, och även efteråt på klostergården där det serverades vin och lite bröd till överraskande livemusik.

Sedan bar det av ut på vischan mot festen där jag placerades med Kalas, en skotte, en portugisisk fransyska och en franskamerikanska. Lite engelsktalande personer med andra ord. Den oerhört nervöse toastmastern inledde sitt jobb strax efter att den första förrättsbuffén ställts fram. Det var tal och sång och massor av mat. Mademoiselles varning innan middagen var mer än befogad, det gällde att spara plats i magen för alla rätter under middagen som höll på en bra bit inpå småtimmarna (tårtan serverades vid 3 om jag inte misstar mig).

Däremellan var det dans till mkt fransk musik, men oxå svenskpatriotism när Abba, Sahara Hotnights och Rednex satte igång partyt på allvar.

Mitt planerade tal gick oxå bra. Jag fokuserade på huvudpersonerna och nervositeten kändes enormt överdriven. Därefter var det vår sång och då var nervositeten totalt bortflugen för min del så jag sjöng för kung och fosterland. Den diplomatiska krisen uteblev och fransmännen visade prov på stor humor när de efteråt sa att de tyckte musikstycket var oerhört bra. Inget att oroa sig för med andra ord.

Festen fortsatte och hem kom vi kring 5-rycket. Det blev knappt 5 timmars sömn innan det var dags för utcheckning och färd mot brunchen, dit vi givetvis kom först av alla – säger man kl 12 så är det väl då och inte 1,5 timme senare man ska komma? ;-) Vi fick iaf i oss lite käk innan vi åkte in till byn igen mot tåget som inte alls gick då vi trodde, utan 1h senare. Men det gick bra ändå, vi hann med resan hem i god tid så det var lugna puckar.

Rent generellt var det en sådan fantastisk helg (jag vet att jag hela tiden säger det, men det var verkligen helt fantastiskt!). Det var så underbart att få vara med och dela den stora dagen med Mademoiselle och Mr G, och det var oxå välbehövda sol-vitaminer man fick i sig. För en gångs skull upplevde jag fransmännen som oerhört villiga att försöka kommunicera på språk vi förstod, d.v.s. engelska, och i de fall de inte gjorde det gick det rätt bra att förstå en del pga spanskan.

På det hela taget en underbar helg, som trots brist på sömn inte skulle bytas ut mot något annat. Allt var fantastiskt bra ordnat och fixat och förberett, bröllopet oerhört vackert och själv blir jag alldeles varm inombords när jag tänker på det och på huvudpersonerna.

Vi vinner på hemmaplan

Imorse ringde klockan sannerligen inte i den där lätta sömnen – det var sjukt tungt att öppna ögonen. Det kan ha haft att göra med att jag var vaken lite längre igår pga fotbollen och så. För mamma hittade kanalen och vi fick se matchen. 6-0, 1 mål mer än Holland (som för övrigt kom undan med blotta förskräckelsen mot Finland, 2-1 hihi :-)) och Malmösonen fick göra ett par av dem. Var säkert sanslöst roligt att vara där, men det var verkligen helt okej att se matchen på tv oxå.

Inte mkt att säga om målen mer än att det i princip var spel mot 1 mål hela tiden. Z satte som sagt 2, 2 var självmål men kan om man vill vara snäll tillskrivas Seb och Boom-Boom som var närmast, och sist gjorde inbytta Granqvist och Berg varsitt. 6-0 alltså trots en man mindre mer än halva matchen. Olof fick ju rött. Onödigt, kunde varit gult, men inte mkt att säga något om. Nu blir det en ny mittback bredvid Maestro mot Holland.

Wiland spelade istället för skadade Isak och han hade så oerhört lite att göra (rörde bollen typ 3 ggr) att det är svårt att utvärdera honom. Förutom Olof i backlinjen, så höll Maestro, Berra, Lustig och inbytte Granqvist helt okej nivå. Kommer dock självklart bli en helt annan match mot Oranje och därför är det rätt skrämmande att inte ha vår ordinarie mittback i spel.

Kimpa och Boom-Boom spelade mitt-mitt och det gjorde de bra. Kreativitet och Hårdhet. På kanterna Seb och Bajrami som gjorde solida prestationer. Jag gillar Elmander, men är nog för Seb på högersidan ändå.

Längst fram hade Toiboi lite problem med att hitta samarbetet med Z, men jag tror på dem ändå. Kanske är det en lätt himmelsblå analys, men de kommer att hitta varandra allt eftersom. Elmander och Berg kom in mot slutet och Berg är ju verkligen en sån där man vill slänga in mot slutet – han kan alltid göra mål.

Nu blir det att ställa in sig på en ny mittback bredvid Maestro till nästa match som blir bland de svårare i kvalet. Granqvist känns väl närmast till hands, för Hamrén lär väl inte vilja slänga in en gammal pensionär (Hårdrocks-Hansson)?

Utöver fotbollen har det inte hänt så mkt. Det är Robynspellista på jobbet och jag har fått ont i halsen och undrar om det beror på allt jubel till matchen eller om det är min ventil i sovrummet som ställer till det, och så har jag börjat samla mina intryck från helgen. Med lite distans är jag fortfarande lika galet rörd och glad.

Off to see the wizard?

Jag hade hoppats på att jag skulle ha hunnit sova och räta ut alla intryck och tankar efter helgen igår, men hann mest bara med det förstnämnda. Var så sjukt seg efter minimalt med sömn och en hel arbetsdag. Det är lite bättre idag, jag fick iaf en hel natts sömn, men fortfarande rätt segt.

Mest undrar jag om jag kommer att få se matchen ikväll, d.v.s. om jag har tv10 eller inte. Jag bara måste tillhöra de 70% som har kanalen och inte de 30% som inte har den. Vad ska jag annars göra? Hänga utanför stadion?

Först var det flera franska landslagsmän som sas ha köpt sex, sedan var det Crouch och nu är det Rooney. Jag är medveten om att fotbollen är en oerhört ”manlig” sfär, men helt ärligt, det kan inte vara okej att bete sig hur som helst.

Vi diskuterade prostitution på hemresan igår jag, Ingenjören och Holländskan. Och visst är det svårt att fördöma det helt, men jag gör nog det ändå och väljer att se undantagen när det eventuellt skulle vara okej som de som bekräftar regeln.

Miss Nail blev för övrigt förvånad över att jag kunde Italiens tel-prefix. När jag svarade because började Ahlgren sjunga ”because we’re off to see the wizard, the wonderful wizard of oz” – menar han Han den långe i Milano eller? ;-)

Zombieliknande limboland men varm inombords

Just nu befinner jag mig i ett zombieliknande limboland där tröttheten försöker ta över, medan jag alltjämt försöker kämpa emot den. Helgens många intryck och känslor gör sig ständigt påminda och det kommer att komma ett längre inlägg med höjdpunkterna, men just nu nöjer jag mig med att säga att jag är så sjukt glad att vi åkte, att det var helt underbart att se Mademoiselle (jag vet, Madame nu för tiden...) gifta sig med allt vad det innebar och att få se (och känna) solens strålar värma en igen. Helgen var så mkt bättre än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Och därför är det svårt att hetsa upp sig över Öresundstågens förseningar imorse (skulle åkt 7.31, 2 tåg inställda och förseningar gjorde att jag inte satt på ett tåg förrän strax efter 8...), eller ge efter för tröttheten som är så tryckande vid det här laget att jag skulle kunna somna stående. Ibland är saker helt enkelt viktigare. Viktigare än sömn och allt annat. 

Dags för mini-semester

Shit är det redan september? Vart tog sommaren vägen?

Igår var helt förkylt, och det verkar fortfarande sitta i. Det vore ju just typiskt om jag inte blev av med den här skiten utan tvingas nysa och snuva mig genom hela bröllopet till helgen. Jag får ta och förhandla lite med mig själv, se om vi kan komma överens om att lämna förkylningen hemma och bara njuta av vår mini-break i Baguetternas hemland.

Efter jobbet var det en promenad hem till Ingenjören som gällde. Tysken och Holländskan var oxå där. Vi åt, skrattade och pratade, försökte komma fram till vad som var bäst och hur det skulle gå till. Det blev åtminstone rätt roligt. :-)

Annars så stängde silly season inatt. Och gudskelov verkar Malmö ha kvar alla spelare utom han som kom från Afrikas land. Helt sanslöst skönt, även om det känns lite läskigt att gå in i slutstrid om guldet i höstmörkret utan en stor och stark forward. Men Ålens målform kanske har kommit för att stanna? Annars finns ju Dexi och Alex. De må vara unga, men de är lite mindre tunna.

Den största övergången får man nog ändå kalla Han den Långes till fel lag i Milano. Skönt att veta att vår ZuperZwede fortfarande kan skapa rubriker.

Ja å så ska ju Tyskens Gud lira i La Liga. Ännu en anledning till att jag måste skaffa mig rätt kanaler, nu. Får ta tag i det post-bröllopet. Det och så mkt annat...

Å appropå fotboll. Det är ju visst EM-kval på g. Det var som sjutton, vissa saker är visst viktigare än fotboll. Räck upp en hand om du hade trott att du skulle höra det från mig!

Det var fett najs att få in ett kontrakt så här precis före lillsemestern. Känns liksom mer okej att sticka nu. Det har varit lite för stillsamt på min marknad sista tiden, men det håller sannerligen på att förändras.

Det ska bli skönt med semester!