Så igår var det alltså dags för fotbollsgalan. Den tv-sända firmafesten som alltid får mest kritik. I år byttes Alsing och Almenäs ut mot Jihde och vi slapp se fjantiga inslag som gränsar på buskis. Var det bättre då? Tja, det vettekatten. Faktum är att det nog ändå bara är intressant för dem som det handlar om, och för dem som är galna i sporten. Som jag. Jag tittar ju oavsett.
Speciellt i år när den verkligen sändes i fotbollssveriges huvudstad.
Dock fick väl mästarna lite väl lite utrymme i galan. Och vad var grejen med att sparka upp bollar på läktaren? Buandet av Gerndt förstår jag, även om det är lite tramsigt. Nu efter säsongen så kan t.o.m. jag inse att han är en rätt bra fotbollsspelare.
Men inte lika bra som han den långe. 5 guldbollar i bokhyllan. Det är inte dåligt, det är rekord!
Ivo och Rolle fick välförtjänta priser, annars föll årets MFF:are lite på mållinjen. Men så fick ju gamle guldtränaren Houghton pris och hyllades så det får väl anses okej ändå.
Annars var det roligt att Linus Hallenius bytte namn till Linius Hallenius (det är inte lätt att läsa innantill och uttala rätt), dåligt första musiknummer (hade de övat alls?) och sjukt kul att upptäcka Hoffmaestro! Vilket ös!
Ganska komiskt egentligen att de ansvariga alltid går ut med att de förbättrat allt och att galan ska vara så himla mkt bättre varje år. Helt ärligt märker jag inte så stor skillnad - alldeles för få mff:are får pris, generellt halvkassa musikakter, en bajare vinner årets mål och Zlatan får ännu en guldboll...
Appropå något helt annat så läser jag att stadsbor är miljövänligare (i utsläppsmätningen) än lantisar. Vem hade trott det liksom? Det ska jag hädan efter hänvisa till när folk är landsortsromantiska. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar