My mama always said...

Jag kunde verkligen ha stannat i sängen imorse. Så trött var jag att det inte hade varit en ansträngning att bara vända mig och somna om. Men så är man ju alldeles för indoktrinerad i att man ska göra rätt för sig. Med andra ord, spara på sjukdagarna tills man verkligen är sjuk. Eller gå till jobbet oavsett. Det är en gråskala och jag är definitivt inte helt hardcore, men jag går till jobbet om jag är inte sjuk. Därmed var det bara att rulla upp ur sängen och in i duschen och komma iväg till jobbet.

Det var kallt imorse och jag hoppades verkligen att Svågertorpståget redan skulle stå på perrongen när jag kom. Det gjorde det. Det har det faktiskt gjort alla dagar den här veckan. Men det är en dag kvar...

Igår kände jag för övrigt att jag gjorde ett par goda gärningar. Självklart gjorde jag dem bara utan att tänka efter, men man mår ju bra av att göra bra saker för andra. Den typen av själviska handlingar är dock positiva tycker jag.

Iaf, först gav jag bort min plats på tåget så att ett äldre par fick sitta tillsammans. My mama always said att man ska vara snäll mot äldre människor. Och jag hoppas att någon annan är lika vänlig mot mina farföräldrar.

Och så fick jag inbjudan till min styvsysterdotters namngivningskalas (shit vad komplicerat allt blir i dessa moderna familjekonstellationer). Tänkte att varför ska jag skicka ett sms, klart jag ringer, och lika bra att göra det på en gång annars glömmer jag det säkert. Dessutom hörs ju jag och styvsyster så sällan och kunde ju vara kul att höra hur det går med allt. Hon blev jätteglad och tackade så innerligt för att jag ville komma. Själv tyckte jag inte att det var en stor grej, snarare kände jag att jag faktiskt vill gå på det här. Nu måste jag bara fixa en bra present.

Och så var det ju match igår. Sverige mot Tyskland i en kompiskamp som slutade 0-0. Minimalt med målchanser – hade ens Sverige någon boll på mål? – men bra defensiv. Och det var väl det de ville jobba på. Synd att El Chip kom igång så sent med sina räder längs kanten. Och att backen han sprang ifrån byttes ut lagom till andra. Han var nog den som var närmast att överhuvud taget skapa något. Om man inte räknar triangelspelet de hade igång en stund i andra. Det var fint.

Men gör man inga mål, vinner man inga matcher.

Tyskland ställde ju upp med ett ganska junior-baserat lag med flera debutanter. Det syntes att de hade bättre teknik, bättre bollbehandling. Men de gjorde ju inte heller några mål.

Inte ens min nya favorittysk Mario Gomez. Men han är min favorittysk ändå, för i det här fallet baserar jag inte nödvändigtvis favoritskapet på fotbollskompetens.