Och så var det plötsligt november. Vi har iaf fått den där efterlängtade extra timmen och även om det sällan påverkar så mkt så kände jag imorse på väg till jobbet att det var mkt ljusare än i fredags. Men det är ju bara en tidsfråga innan det är mörkt igen, så det är bara att njuta så länge det går.
Det har ju varit helg också. Och en mkt trevlig sådan. I fredags hann jag med en fredagsöl med mamsen innan jag slappade i soffan så till den milda grad att jag gick och la mig redan kl 23. Gick och la mig förresten, jag stupade i säng! Så trött var jag. Och faktum var att det gjorde ju egentligen inte så mkt. Dessutom resulterade det i att jag inte sov bort halva lördagen utan vaknade tidigt och hann med en hel del.
Shopping t.ex. Den med svägerskan som vi pratat om i evigheter blev nu äntligen av och blev dessutom en väldigt lyckad affär för både mig och affärerna som fick mina slantar. Köpte både saker jag behövde och lite allmänt nytt. Dessutom influerade svägerskan mig rätt bra och insisterade på olika saker som jag faktiskt delvis köpte och var nöjd med. Nya influenser är inte illa alls. Jag hann också med en snabb middag med henne och brorsan innan jag for hemåt för att göra mig i ordning för kvällens festligheter. Det stod ju kph på schemat. Och vid 19-snåret drog så jag, Holländskan och Malmöiten över bron.
Det var rätt solklart att det skulle bli en bra kväll när Malmöiten strax efter avfärd visade att hon hade med sig en halvfull bag in box i väskan.
Väl i kph mötte vi isländskan och sedan påbörjade vi vår barhoppning som väl slutade med en 4 barer i slutändan. Helt okej för att vara oss som tenderar att fastna och stanna på ett och samma ställe. Det var en mkt trevlig kväll med många skratt – flest kanske när Malmöiten drog fram den öppna ölflaskan hon fått med sig från sista stället som läkt i hela hennes väska.
Det blev metro till flygplatsen där det skulle gå buss över bron (tågen gick inte på grund av spårarbete eller något). Vi hann med en buss jättesnabbt då det inte skulle gå någon och Malmöiten fixade så att jag fick kliva av precis runt hörnan från där jag bor. Att Holländskan var seg på jobbet dagen efter var kanske inte så konstigt, men hon fick ju iaf en extratimme och vi var alla ganska överens om att det hade varit en toppenkväll och att vi skulle göra om det. Faktum är att inte ens den där resan över bron kändes särskilt jobbig. Vi gaggade på om än det ena än det andra och diskuterade hur vi skulle kunna förklara att Holländskan suttit i rullstol. Men vissa saker ”stays at the party”. ;-)
Annars så är det match ikväll. Vi möter laget som ligger sist. De har knappt en reell chans att stanna kvar i allskånskan, men de kommer nog fajtas för den. För Malmö gäller det att vinna eller försvinna. Varje match är en måstematch och spelarna måste gå ut och spela lika bra som de gjorde förra veckan mot Häcken. Det är nervöst, det är ångest, men jag hoppas att de löser det och att ingen av våra nyckelspelare får varningar. Utan dem kommer Mjällby-matchen kännas fruktansvärt jobbig. Jobbigt nog att den matchen med största sannolikhet kommer att bli direkt avgörande för guldet. Förutsatt att vi vinner ikväll. Men det ska vi väl klara, eller? Framåt Malmö! Guldet ska himm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar