Alla var där

Måndag igen. Varför går helgerna alltid så fort?

Det har iaf varit en rätt bra och trevlig helg. I fredags kom Holländskan över och vi såg den sista filmen vi hyrde förra helgen, the Brothers med J. Gyllenhaal, T. Maguire och N. Portman. Det är ju ett drama och jag skulle ljuga om jag sa att jag var så värst fokuserad. Jag koncentrerade mig mest på herr Gyllenhaals vackra uppenbarelse och frågade mitt sällskap om den danska originalfilmen var värd att se av en liknande anledning. Filmen i sig var väl hyfsad även om jag tror att jag förväntade mig lite mer.

I lördags gick jag hemifrån tidigt för att vara helg eftersom jag äntligen skulle bli av med lite av den långa manen. En dryg decimeter kortare blev det och oerhört mkt fräschare. Det är sjukt vad en så liten förändring kan göra för ens egna attityd och energi.

Efteråt halvpromenerade jag i solskenet (som bedrog, det var inte alls lika varmt som det såg ut) och lyckades fixa en massa saker (nåja ett par tre stycken iaf) som skulle fixas. Att klockan inte var särskilt mkt när jag väl kom hem fick mig att fundera på att man kanske ska vakna tidigare ändå på helgmorgnar och liksom uppleva världen i all ledighet och få saker gjorda. Å andra sidan älskar jag ju att sova och sedan slappa på soffan med frukost, tidning och tv i flera timmar så det kommer väl hända ungefär lika ofta som jag behöver klippa mig.

Jag hade ju fått för mig att jag ville till debban sedan på kvällen och fick mkt riktigt med mig Holländskan, min ständiga kompanjon nu för tiden. Hon var som vanligt inte särskilt svårövertalad. Det var däremot kön utanför som ringlade långt ner längs gatan. In kom vi iaf och epitetet ”alla var där” kändes nära till hands när det var näst intill smockfullt redan vid halv elva. Det var 60-tals inspirerad gladbritpop på schemat och the Pipettes levererade verkligen och fick mig på riktigt bra humör. Malmöiten (som också var där) och jag kom överens om att det var sångerskornas konstanta dansande och bjussande på sig själva som verkligen gjorde showen och önskade att fler anammade det. Så småningom hittade vi också Ingenjören med vänner från gamla hemstaden, och Helsingborgaren, Holländskans gamla studiekamrat. Som sagt. Alla var där. (Nästan).

Igår tog jag det mest lugnt och kom till sist fram till att jag ju iaf kunde promenera till affären och köpa de få saker som stod på listan så hade jag iaf gjort något vettigt. Och sedan kom mamsen förbi för att inspektera nya frisyren. Vi kom in på ämnet vänner och hur man gör med dem, alltså om man ska sammanföra dem eller träffas separat. Jag är ju som bekant en stor supporter av att sammanföra mina närmast sörjande av den enkla anledningen att om de tycker om varandra så får ju jag träffa allihop oftare.

Idag var det riktigt jobbigt att kliva upp igen och medan min handled blivit bättre så verkar en förkylning vara på gång igen. Vi får se om jag lyckas gå hårt mot hårt och mota bort den tills imorgon. Jag tänker inte vara sjuk igen.

Annars är det ju den andra u21-matchen ikväll. Denna gång på himmaplan. Funderade ett kort ögonblick på att gå dit, men tänkte sedan att måste jag prioritera så prioriterar jag andra matcher. Det får bli på tv ist. Jag hoppas på dem naturligtvis, men de måste spela bättre än sist, bättre passningsspel, bättre precision i avsluten och så hoppas jag att tv10 skaffat sig en bättre expertkommentator.

Det är ju egentligen mest uppvärmning inför Holland-Sverige imorgon med ö21-landslaget (över 21 år). Den som inte Holländskan vill se med mig.