Senaste tidens nyfunna optimism och energi gav mig idag möjligheten att bli av med twitter-oskulden. Fast bara professionellt. Kanske ska börja privat också. Bli riktigt connectad och fast i de sociala medierna på nätet.
Om man funderar på det litegrann så är det egentligen ett ganska logiskt nästa steg med tanke på hur stor roll internet redan spelar i mitt liv.
Oavsett så tog det som vanligt ett tag för mig att komma igång. Men som vanligt kände jag mig fullkomligt redo när jag väl tog steget, ja riktigt entusiastisk rent utav. Jag behöver ju tid att vänja mig vid tanken och tid att fundera ut vad som kan kännas vettigt att säga med det. Tid för eftertanke helt enkelt. Eller kanske snarare förtanke.
Jag anser såklart inte att kommunikation över nätet ersätter kommunikation i verkliga livet. Jag tror att man behöver både och, men att det exempelvis är ett ypperligt sätt att hålla kontakten med människor i andra delar av världen som det är svårare att ha annan typ av kontakt med. Lite som att man förr i tiden skickade brev med snigelpost.
Det enda utesluter inte det andra. Det är bara det jag vill säga.
Nästa logiska steg är en iphone. Jag börjar känna mig klar med tankeverksamheten kring det. Nu ska jag bara komma till skott. Som med internet-uppkoppling hemma och en massa andra saker...
Förresten, tydligen är jag inte den som kliver upp tidigast längre, Mademoiselle slår mig med 50 minuter vissa morgnar. Den stackaren.
Och så är det match ikväll och jag är så nervös att det riktigt känns i magen. Måtte vi ta hem de tre poängen OCH bättra på målskillnaden. Eller iaf ta hem de 3 poängen. Ingenting behöver vara avgjort vid en förlust, men det skulle bara kännas så mkt bättre med en vinst. Man har ju vant sig vid förstaplatsen nu. Och att inte ha lika mkt ångest. Eller jo, ångest har man ju ändå. Men oavsett,
Framåt Malmö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar