Igår blev jag styvmoster till en liten flicka. Det känns lite speciellt trots allt.
Appropå något helt annat så finns det några principer när det kommer till playlisten här på jobbet. Alla får bidra med låtar de tycker om till den never-ending långa listan och så får man bara kritisera musiken om man kan komma med ett konkret och bra förslag på vad som istället ska spelas. Ganska demokratiskt och konstruktivt med andra ord, vilket förvisso leder till att vi oftast bara lyssnar på playlisten eftersom det sällan kommer fram bättre förslag.
Men principerna kan ju appliceras rätt bra på ganska mkt andra saker. De flesta av oss är ju rätt bra på att kritisera saker vi inte gillar eller tycker fungerar, men vi är samtidigt rätt ensidiga i vår kritik och kommer sällan med konkreta förslag på förbättringar. Dessutom kan det ofta handla om komplicerade dilemman som dykt upp som man måste hantera stegvis för att få till en förbättring. Det handlar ju trots allt rätt sällan om lätta problem som vad man ska ha för musik på i bakgrunden på jobbet. Det kan dock vara bra att träna på konstruktiviteten i de där enklare situationerna så att man har det rätta tänket inför de lite större sakerna som stör en.
Vad menar jag egentligen? Ja, det kan man fråga sig... Ta det här med fotbollsklubbar t.ex. (jag vet, jag är rätt ensidig). Dess supportrar har ju ofta en hel del synpunkter på hur de styrs, men har sällan konkreta förslag på hur man kan förbättra det som är dåligt. Att bara skrika efter att styrelsen eller tränaren ska bli kickade är inte ett konstruktivt förslag (det är dessutom ofta inte den bästa lösningen heller, men det är en annan diskussion), utan där ska man snarare fundera över vilka problem som man i så fall bör ta tag i på en gång och hur man på bästa sätt kan lösa dem, steg för steg och hur. När det kommer till det tystnar ofta de kritiska supportrarna.
Har, appropå fotboll, tänkt en del på Tyskens resonemang om att det är viktigare att vissa lag förlorar än hur det går för ena laget och har kommit fram till att det till viss del kan appliceras på det politiska läget i riksdagen där Alliansen säger åt Oppositionen att det är deras ansvar att se till att SD inte får makt, men oppositionen vill ju å sin sida arbeta för sin politik. För mig ligger fokus på det egna laget, eller den politik jag står för. Även om jag gärna ser att SD och de fotbollslag jag inte gillar inte får så mkt makt/förlorar kan jag tycka att det är viktigare att den politik jag står för kommer fram och att det går bra för mitt lag. Därför stödjer jag oppositionens ståndpunkt i det där. För om alliansens främsta fråga var att se till att SD inte fick någon makt alls hade de själva lagt flera av sina sakfrågor åt sidan och sökt samarbete över gränserna. Istället skyller de ifrån sig, lägger över skulden på de andra och fortsätter köra sitt race, varför ska då inte oppositionen få göra precis samma sak?
Jag läste för ett tag sedan när någon kritiserade hur media utvecklats på senaste tiden, att det numera är viktigare med åsikter av enstaka journalister än att faktiskt rapportera nyheter. Det skrivs krönikor, det bloggas och det tycks här och där, vilket väl i sig inte är något negativt, men problemet är väl då att man tar ifrån läsaren möjligheten att dra sina egna slutsatser och komma fram till den egna ståndpunkten. Å andra sidan så är ju mängden av åsikter överallt så överväldigande och diversifierad att det är fullt möjligt och ganska enkelt att ta till sig olika sidors ståndpunkter och därmed dra en slutsats och vad man själv tycker. Men att media skulle vara neutralt är vi väl ganska långt ifrån vid det här laget.
Och för att avrunda så är min dagsuppfattning helt off igen, fast tvärtom. Men jag har iaf en inplanerad dejt med Holländskan och Ingenjören som är hemma en sväng ikväll. Och då kanske det inte gör lika mkt att det bara är tisdag idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar