Så är det måndag igen och ny vecka. Helgen var skön och kul och med lagom mkt avslappning så än så länge känns det faktiskt okej.
Jag redogjorde ju redan i fredags för helgplanerna och det var också så det blev, mer eller mindre. I fredags kom Sångerskan och Holländskan på besök. I lördags skulle jag ha stuckit på shoppingrunda, men kom aldrig till skott. Tog mig bara till mobilia och inhandlade stövlarna för att kunna ha en fulländad outfit till kvällen. Middagen på kvällen var mkt trevlig och sedan bar det ut i delar av Malmö jag sällan uppehåller mig i med svägerskan. Intressant att jag möttes av ”du bor inte i Malmö eller?” när jag sa att det var första gången jag var ute där nere. Som om det var så givet att man skulle vara där.
Det var iaf trevligt. Och man ska väl våga prova nya saker även om resultatet kanske blir att jag uppskattar de ställen jag brukar gå till mer. Men jag kände mig iaf väldigt trygg i sällskapet och blev ju tillfixad av min personliga stylist, och så var det lite småkul att återvända till platsen jag började gå ut på för närmare 10 år sen (shit vad gammal man är när man kan säga så). Dessutom klev vi ju in vip-vägen. Det har jag alltid undrat hur det känts och nu vet jag – det kändes riktigt bra! :-)
Igår hade jag så tänkt komma till skott med shoppandet trots allt, men det blev inget med det då heller. Bara en tripp till ica för att köpa de essentiella frukostingerdienserna till veckan.
Läser om hur La Porta dragit Barcas ekonomi i botten genom diverse utgifter som man knappast kan anse vara representation. Det fick mig att fundera på det där med att missbruka makt, något många män (och en del kvinnor) sysslar med, om jag skulle kunna göra det. Om jag skulle kunna, med rent samvete, t.ex. låta företaget betala för privata restaurangbesök, resor och presenter. Jag har ju fasen svårt för att ta för mig av det jag behöver för att utföra mitt arbete. Hade jag haft en jobbtelefon t.ex. hade jag inte velat använda den privat. Jag hade varit livrädd för att det skulle ses som att jag utnyttjar något jag fått förtroende för. Med det sagt vet man ju inte, och börjar man tumma på reglerna är det nog ganska enkelt att det råkar gå för långt. Det är det där med gränser, om man börjar knuffa på dem så vet ingen hur långt man till sist kan gå utan problem.
Men det hela kanske hänger ihop med vad man känner för företaget? Det finns så många människor som bara vill ha fördelar och tjäna pengar, som byter jobb för prestigen inte för utmaningen eller för företaget i sig. Det ska man väl egentligen inte säga så mkt om, men om jag arbetade för FC Barcelona så skulle jag knappast vilja att alla pengar användes till mitt eget underhåll, utan för att klubben skulle fortsätta behålla sin plats i den globala rangordningen. Men alltför många tänker nog på sig själva först i såna lägen.
Guldstriden i Allskånskan fortsätter ju för övrigt idag när vi tar emot kalmaitena ikväll. Det är dags att ladda om efter landskampsuppehåll och ställa in siktet 100% på himmelsblått igen. Det är bara att gå in och köra och visa varför vi befinner oss där vi befinner oss i tabellen. Guldet ska himm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar