Hamnade på ett blogginlägg om skitsnack för en stund sedan och kom då att tänka på en konversation vi hade under helgen om just skitsnack (även om det i det aktuella fallet angränsade på mobbing), på arbetsplatser. Alla har vi väl varit med om det på ett eller annat sätt, vilket gör mig så mkt gladare över min nuvarande situation där jag inte märkt av något.
Jag hatar skitsnack. Det är så onödigt och ofta riktigt elaka saker som sägs utan att ha minsta kött på benen för det man påstår. Inte för att man nödvändigtvis måste säga allt bara för att man har kött på benen heller. Det leder knappast till en positiv arbetsmiljö.
För mig handlar det inte så mkt om att jag själv inte vill bli snackad skit om som att jag inte vill höra det över huvud taget. Och tro mig, jag har befunnit mig i riktigt infekterade miljöer där det snackats vitt och brett om än den ene, än den andre. Där störde det mitt arbete, för så fort du vet något om någon (oavsett sanningshalt i påståendet) är det svårare att ge dem en ärlig chans, att gå in i ett samtal med ett öppet sinne.
Visst har man rätt att inte tycka om alla människor, men man bör respektera dem ändå. Speciellt om man spenderar större delen av sitt liv med dem, på sin arbetsplats. Visst har man rätt att ha en åsikt och uttrycka den, men det finns kritik och så finns det kritik. Vi borde alla ta oss en funderare innan vi öppnar munnen, om det vi tänkt säga verkligen behöver sägas, om det kan bidra med något.
För man ska tycka allt man säger, men inte säga allt man tycker.
Är inte det liksom normal social kompetens? Att inse att man kanske knappast behöver uttala sig negativt om personer i största allmänhet. Och har man nu ett sådant stort behov av att uttrycka en åsikt så kanske man i alla fall ska fundera på när man ska uttrycka den och till vem.
Och så finns ju det tysta medhållet och de menande blickarna. I vissa fall behöver man ju inte säga särskilt mkt för att få en tyst reaktion. Är inte det lika hemskt egentligen? Just det tysta medhållet är för jävla äckligt. Visst, ibland kan det ju verkligen vara skitsamma om man säger ifrån eller tar konflikten, men andra gånger är det desto viktigare att ta ställning och markera att det faktiskt inte är okej. Och det oavsett om det handlar om stora frågor eller petitesser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar