Bollen var inte rund

Jahaja. Så fick svenska landslaget en lektion i hur fotboll spelas. Jag tänker inte falla in i kören som skriker katastrof (helt ärligt, vi mötte vm-silvermedaljörer – det var inget blåbärsgäng direkt) utan bara konstatera att svenska landslaget inte räckte till. De såg rent utav inte bättre ut än u21-laget som spelade i förrgår. Men när besvikelsen (den fanns ju såklart där ändå) lagt sig något så började jag ist fundera över vad som konkret var problemet, varför vi såg ut som ett korpenlag. Var det överskattning av egna laget? Underskattning av silvermedaljörerna? Nervositet? Taktikfel? Jag kom inte till några världsomväldande slutsatser utan lyssnade bara på Zlatans efter matchen-intervju och reflekterade över att han mognat så mkt och verkligen ger intrycket av att vara en lagkapten. Å andra sidan är jag knappast opartisk vad gäller honom.

Det var friskt vågat av Hamrén att köra på sin idé och offensiviteten. Och före matchen kändes det lite som att det kanske skulle vara ett genidrag, eller så skulle vi straffas något så fruktansvärt. Det blev ju det senare, men inte kan man väl säga att vi inte vågade. Om inte annat så kan vi ju ta med oss lärdomen att vi inte kan spela på det viset på silvermedaljörer. Alltid kan man lära sig något.

Holländarna var inte fullt så brutala som under EM-finalen, men nog fanns det en del fula tricks här och där. Svenskarna gjorde ju sitt till också naturligtvis, men jag hävdar precis som under finalen i somras att man bara kan bli nersparkad så många gånger tvingas man till sist ge igen. Och om inte annat så var de oranje rätt duktiga på att trilla omkull fint också. De kunde fokuserat på att trilla boll istället, det är de tillräckligt bra på för att låta bli att ”fuska”. Med respekt för min vän Holländskan går jag inte djupare in på det där.

Man kan prata utifrån önskescenarion och säga att hade bara Toibois friläge gått in så... Men det hade nog ändå inte ändrat kontentan, resultatet hade blivit detsamma om än möjligen med mindre målskillnad. Dock gillade jag att svenskarna inte slutade spela utan forcerade på bra i slutet. Där hade man bästa möjligheterna att åtminstone förminska förlusten något. Men det var ju redan för sent.

Det var ingen fotbollsmirakelkväll. Bollen var inte rund. Nu går vi vidare med de lärdomar vi fått med oss i baggaget och så spelar vi annorlunda nästa gång. Det är inte svårare än så.

Oavsett är det kul med såna här landslagstider. Spanien klarade vinsten i Skottland precis efter att Llorente avgjort (Llorente med de vackra himmelsblå ögonen!). Färöarna klarade oavgjort mot Nordirland, England fick bara oavgjort mot Montenegro, Tyskland ångar på, Frankrike har börjat vinna igen medan Island förlorar. Allt mer eller mindre som vanligt med andra ord.

Tänker att det trots allt är roligast att se de stora nationerna i mästerskapen på bästa sändningstid. Hellre det än blåbärsnationer. Å andra sidan vill jag ju att Sverige ska vara med också, och efter gårdagen ska man kanske då inte döma de andra nationerna så hårt. Finland gav ju iaf Holland en match om poängen, även om de spelade ”tråkigare” fotboll. Ska vår vision om rolig, offensiv fotboll gå före resultaten?

Italien fick sin match mot Serbien avbruten igår efter att serbiska huliganer betett sig som...huliganer. De attackerade den serbiska spelarbussen och gav sig på målvakten som nyligen gjort ett förbjudet klubbyte, de kastade bengaler och annat in på planen mot spelarna. Matchen avbröts och återupptogs bara för att avbrytas igen denna gång helt. Efter att ha sett bilder från det där känner man att det trots resultatet var en ganska trevlig kväll i Amsterdam. Det förbannade våldet i fotbollssammanhang måste få ett slut, det går inte att blunda längre.

Och med det stänger vi boken för landslaget för den här gången och återgår till det vanliga livet. Undrar om det hänt något spännande där?